onsdag 26 september 2012

Kordinator...

Kordinatorn.
Det är jag det.
Försöker få livspusslet att flyta.
Just nu är det ubåts varning.
Med periskopet just ovanför ytan.

Hämta. Lämna. Tider. Kör. Skola. Jobb. Tvätta. Föräldramöten. Scouter. Möten. Extrakläder. Middag. Vänner. Innebandy. Kyrkan. Kalas. Barnen. Gråta. Vakna. Maken. Städa. Trasig bil. Bön. Frukt. Badkläder. Baka. Frukost. Mötas. Handla. Träna. Sjukdom. Båt. Kramar. Sova. Mysa. Läxläsning. Så. Tankar. Bok läsning. Skratta. Skörda.

Listan kan göras lång.
Alldeles för lång.
I huvudet planeras nästa dag.
I nuet finns barnen. Familjen.
Inuti finns känslan.
Känslan av att aldrig räcka till.

Önskar mer tid.
Mer tid att vara här och nu.
Tid till att bara vara.
Tiden är dyrbar.
Den räcker inte till.
Den räcker inte alls.

Jag är en Kordinator.
Pusslar livet.
Försöker få tiden att gå ihop.
Gör så gott jag kan.
Men önskar jag kunde göra mer.
Räcka till mer.
Orka mer.
Vara mer.
Så mycket mer.

Insikten infinner sig.
Det är så här det är.
Livet.
Just nu.
För mig.
För min familj.

Trött W somnar i bilen med Jex efter sent föräldramöte.

lördag 22 september 2012

Att klättra högt...

Haft fina klätterträds barn idag.
Jag fick en tanke.
Eller en önskan.

"Jag önskar att jag kan lära mina barn att klättra högt i livet, men aldrig så högt att de tappar fotfästet."

Och om de någon gång klättrar så högt att de inte vågar komma ner önskar jag att jag kan hjälpa dem med det.

Vad gäller klättring i vårt klätterträd.
Finns då för E inga begränsningar.
"Mamma visst kan jag det här jätte bra! Jag menar klättra i träd."
Ja visst kan hon det.
Lite mer än vad jag skulle önska.

W han får kämpa mer.
Här om dan ramlade han ner.
Skrapade sig illa.
Han blev nog lite rädd.
Att det gjorde ont. Ingen tvekan.
Men han klagar sällan.
Min tappre kille.
Trots allt detta klättrar han upp igen.
Med inställningen.
"jag ska bara koncentrera mig lite mer då går det nog bra"
Ja det hoppas då jag.

Mina fina klätterträds barn.

söndag 16 september 2012

Värdet...

Var i ligger värdet.
Vem bestämmer vad det är.
Vad det är som är värt något.

Tiden är kort. Det känns så.
Vad gör jag av den.
Vad värderar jag.
Vad är det som gör livet värt att leva.
Det vi har i dag.
Det vet vi att vi har.
Värderar jag det.
Eller är tanken långt före.
För imorgon är en ny dag.
Nya möjligheter. Nya förutsättningar.

Jag sätter värde i det lilla.
Idag är det ord från min dotter:
"Mamma jag älskar dig för du är så bra för mig." Små ord från en liten fröken. Som får stora efterverkningar i mitt liv.
Så jag orkar lite till.

Nyckelord.
Relationer. Kärlek. Omsorg.
Saker som är värt allt.


Fröken E. Glädje spridaren.
Man kan inte vara nere med en ballong

lördag 15 september 2012

Från regn till solsken...

Underbara september.
Ena dagen spöregn.
Kyla.Snålblåst.Hutter.
Tjocksockar och kofta på.
E och jag är på utflykt.
Tillsammans med fina vänner.
Söker skydd vid en gammal lada.
Regnet öser ner. Men vad gör det.
Hejar på stora barn. Skoljogg på G.
Sen åker vi till Skjulnäs.
Tänder en brasa inne.
Myser på.
Barnen leker. Mammorna pratar.
En härlig förmiddag.

Eftermiddag.
Bjuder på efterlängtat besök.
Gammal god vän till mig.
Och en mysig liten charmfröken.
Kaffe. Kladdkaka. Grädde.
Till fröken K äpple förstås.
Synd att underbart är kort.
Vi ses alldeles för sällan.
Plan om liten tjejtripp för mig och E.
Växer sakta fram.
Tåg. Uppsala. Mys. Weekend.
Bara jag och E.
Hoppas. Hoppas på det.

Andra dagar. Som idag.
Solsken. Värme. Blå himmel.
Laddar batterierna idag.
Vi ska grilla ute. Årets sista grill.
I goda vänners lag.
Ja det kan inte annat än bli bra.
En sån härlig dag!


Fröken E söker skydd från regnet.

Lilla charmtrollet K gillar äpplen det är mumsigt.

Mina nya ugglor som jag älskar. De gör mig glad.

torsdag 13 september 2012

Lyckligt lottad och oväntat besök...

I natt 01:35 stod jag ute på gården.
Blickade upp mot en stjärnklar himmel.
Fascinerades. Förundrades.
Över denna fantastiska skapelse.
Så vackert.
Och där och då slog det mig.
I förd endast nattskjorta och kofta.
I den svala höstnatten.
Så lyckligt lottad jag är.
Med den insikten kunde jag lugnt gå och lägga mig igen.

Om ni nu undrar.
Har det snurrat om för fru Jonsson.
Så kan jag lugnt meddela.
Ja troligen, men det är inget nytt.
Ibland måste man göra saker då man kommer ihåg dem.
Natt eller inte.
Denna gång innefattade det ett par väskor på villovägar.

Ikväll fick min man oväntat besök.
Ett sådant besök som även om jag inte var hemma och missade det hela.
Gör en så glad.
Omtanken. Modet.
Det fina i ett möte.
Fylls av tacksamhet.
En enkel sak.
Som betyder så mycket.
Jag blir alldeles rörd.
En utsträckt hand.
Som vi så gärna tar.

Så allt det fina från idag.
Det tar jag med mig.
Känner mig trött men väldigt glad.




fredag 7 september 2012

Löv..

Som löven faller om hösten.
Släpper jag nu greppet.
Det jag hållit så länge.
Krampaktigt. Klängande. Hängande.
Friheten infinner sig.
I samma sekund.
Friden.
Att släppa taget.
Det är en ny tid nu.
En ny säsong.
Jag såg inte själv.
Jag tappade all min färg.
Gulnade. Vissnade .Torkade.
Det tog all min kraft.
Jag fanns nästan inte kvar.
Ja var fanns jag.
Men när man faller till marken.
Förmultnar. Blir till jord.
Dör en liten bit.
Får man chansen.
Chansen till nytt liv.
Att få spira igen.
Börja om på nytt.
Så jag gör som löven.
Jag släpper taget.
Taget om det som varit.
Och sår in i något nytt.

tisdag 4 september 2012

Tillsammans...

Tillsammans.
"Bättre två än en, ty de får god lön för sin strävan. Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den ensamme! Om han faller, finns det inte någon som kan resa upp honom. Likaså, om två personer sover tillsammans håller de värmen, men hur ska den ensamme hålla sig varm? Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbel tvinnad tråd brister inte så lätt."( Pred 4:9-12)

Funderat över denna texten.
Funderat mycket.
Tänk att vi behöver varandra.
Det är inget nederlag att be om hjälp. Det är en vinst i sig att man har någon att fråga.

Vi behöver varandra.
Dela glädje. Dela sorg. Dela bördor.
Dela hopp. Dela livet.
Tillsammans.
Ett vackert ord.
Med en vacker innebörd.
Styrka. Kärlek. Omsorg.
Allt ryms i det ordet.

Att dela livet med varandra.
gör en sårbar.
Men att dela bördan gör allt lättare att bära och så mycket bättre det blir när man gör det tillsammans.
Tillsammans.
Veckans ord. Veckans utmaning.

Mamma grupp ikväll vi delade livet.
Tända ljus och regnsmatter mot taket.
Mysigt.

måndag 3 september 2012

VAB...

Förkylda barn.
Hosta. Nysa. Feber.
Ja blir hemma idag.
Hade så mycket jag skulle göra.
Göra på jobbet.
Det blev det inget av.
Istället fick jag en gåva.
En gåva att få vara med mina barn.
Bara vara med dem en hel dag.
Det ska jag ta vara på.

Just nu myser de framför en film.
Jag bakar limpor.
Så mellanmålet idag.
Nybakta limpor.
Mumsigt gott.


Förkyld W myser i soffan.

söndag 2 september 2012

Söndag...

Idag plockade jag rönnbär.
Satt på bron. Funderade.
Pysslade på.
Regnet smattrade mot taket.
Mådde skönt en stund.
Njöt av ett jummet höstregn.
Andades in frisk luft.
Bara var ett tag. Skönt.

Nåddes av tråkiga nyheter på kvällen.
Sådana man önskar att man slapp höra. Men idag blev en sådan dag.
Livet är så skört.
På ett ögonblick.
Kan allt vara. Allt det inte var innan.
Kramar mina älskade lite extra ikväll.
Glad för att de finns hos mig.
Tänker på och ber för de som drabbats av det fruktansvärda.
Obeskrivligt. Tragiskt. Orättvist.
Jag tror hela vår stad sörjer idag.



Pysslet från bron.