Bästa stunden...

Bästa stunden på veckan.
Lördagsfrukost med familjen.
Lugn och ro. Ingen stress.Tillsammans.
Kaffe. Smörgås. Choklad. Frukt. Gott.
Njuter.Lyssnar till barnens resonemang.
Kör helgfrågesporten i tidningen med K Funderar. Har teorier. Vinner. Oftast.
Värdefull tid. Väl investerad.

Det bästa med att åka bort.
Som i helgen.
Borta lördag till söndag. Jobb.
Är att få komma hem och mötas av två väldigt kramsugna barn.
Som man kan längta efter dessa kramar. Älskade kramsugna barn.
Ni gör min dag.

Fina stunder. Som förgyller livet.
Är tillsammans med vänner.
Vi delar livet.
Stöttar. Tröstar. Skrattar. Gläds. Pratar. Fikar. Ventilerar. Vrider och vänder. Gråter. Hoppas. Drömmer. Suckar.
Ni älskade vänner får mig att orka lite till. Vara den bästa version av mig som jag kan vara. Tacksam.

Innan jag sluter mina ögon om kvällen.
Knäpper jag mina händer.
En enkel bön. Ibland somnar jag mitt i.
Värdefullaste stunden på dagen.
Tillsammans med Gud.

De bästa stunderna.
Är utan tvekan.
Med nära och kära.
Familj. Vänner. Gud.
Vara tillsammans. Mötas. Dela livet.

Jag och E bakade kladdkakecupcaces efter att E sett " Fixa rummet" och blev inspirerad. Vi hade en mysig stund tillsammans. Goda blev de också.
O

Längtan...

I dag föddes en längtan.
Den föds varje år.
En längtan efter jul.
I år kom den oväntat.
Den överrumplade mig.
Då jag denna vackra höstmorgon.
Vandrade i skogen.

Natten har varit kall.
Allt är inbäddat av ett frostigt skimmer.
Vackert. Skört. Gnistrande.
Löven är frostigt frasiga och prasslar under mina stövlar när jag går.
Jag andas in den kalla friska luften.
Doften av skog fyller mina lungor.
Härligt!
Jag plockar lite granris.

Njuter av en stund för mig själv.
En stund med mina tankar.
Tankar som stiger uppåt.
Jag fylls av ett lugn.
Känner stressen rinna av mig.
Fascineras av den underbara konsten. Konsten som frosten bildar.
Hur vackert den reflekteras i solen.
Jag vill bli mer som frost tänker jag.
Njuter en stund till.
Längtar till julen.
Det här blir nog en bra dag.

I väntan på snö...

Idag började det.
Väntan på snö.
E tittar förväntansfullt ut genom fönstret.
"Jag bara tittar så jag ser ifall att det skulle börja snöa"
Fina fröken E.
Väntade länge. Ingen snö kom.
Men ryktet går.
"Snön kommer imorgon, det sa de på skolan, så den kommer inte för än då" Konstaterar W.
Minns själv väntan på första snön.
Skidåkning på fruset gräs.
Det är något magiskt med första snön.
Flingor som sakta singlar ner.
Allt det gråa och trista.
Täcks med något vitt. Nytt. Fräscht.
Välkommen snö.
Kan dock dröja någon dag än.

Men här hemma fortsätter barnen vänta på att den första snön ska börja falla.

E tittar och tittar, men ingen snö så långt ögat kan se.

Framåt...

Glimten av ett liv.
Ett liv i rörelse.
Konstant rörelse.
Framåt.
Ett steg i taget.
Mitt liv.
Mitt liv som det är just nu.
Präglat av rörelse.
Framåt.
Höstmörker. Blöt asfalt.
Många tankar.
Lätta steg.
En riktning.
Framåt.
Mål: Okänt.

Vardags trassel...

Satt och drack mitt kaffe.
Plötsligt blev insikten väldigt klar.
Dagarna går. De går snabbt.
Veckorna planeras.
Jobb. Skola. Fritidsaktiviteter. Möten.
Sen snurrar det på.
Men det jag helst av allt vill.
Vara med de jag tycker om.
Det hinns knappt med.
Hur tokigt är inte det.
Mina barn växer upp.
Jag missar större delen.
Brukar se filmer ( gillar filmer)
Irritera mig på klyshiga föräldrar som bara inte ser sina barn utan är helt uppe i sitt.
Som den vuxne Peter Pan i Hook.
Idag kom den skrämmande sanningen.
Jag är precis likadan.
Hemska tanke.
Detta är mitt liv. Mina barns liv.
Livet är det som rusar förbi. Hejdlöst.
Det är inte bara en massa scheman som ska passas i hop.
Så här får det inte vara.
Det kan inte vara så här det ska va.
Eller?
Jag är så uppe i planerandet för att få allt att gå ihop att jag inte ens har tid att leka tebjudning med älskade E.
För när jag tänker på idag.
Vilken var den bästa stunden.
Jo läxläsning med barnen och sedan Lusenspel för hela familjen.
Relationer. Så viktiga. Livsgivande.
Dock glad för min insikt.
Det betyder att man kan göra något åt det. Och det ska jag.

Foton på mina två sötnötar.

Jättar i mitt liv...

Tanken kom till mig idag.
Vad fint jag har det.
Trots att det invaderas av jättar ibland.

Visst E hade en av sina tjurigaste dagar på länge. Men vilken tur att jag har henne. Tänk vilken viljestark tjej vi har.
Hon kommer att ha användning av det en vacker dag.
Söta lilla tjuriga fröken E.

Fina underbara W. Hade en av sina bättre dar på länge. Glad, positiv och hjälpsam var hans ledord idag.
Han är så klok ibland. Jag upphör aldrig att förvånas.

Min älskade man har haft en tung vecka. Det gör ont i hela mig att se honom lida så. Samtidigt är jag så glad att jag har honom vid min sida.
Vad skulle jag göra om han inte fanns.
Ibland blir tanken för jobbig att bära hur nära det egentligen var eller är.
Tacksam för varje dag som vi får tillsammans.

Jag dras med en förkylning.
Den vägrar släppa sitt grepp.
Rädd för att ens andas på K.
Vill inte att han ska bli sjukare.
Försöker frambringa kraft och ork.
För att starta upp ännu en arbetsvecka
Trivs på jobbet men inte med min nya arbetskamrat "dunderförkylning".

Regnet fortsätter ösa ner.
Samt strömma eller snarare forsa in i vår källare.
Trevligt. Nä inte särskilt.
Men man får se det från den ljusa sidan. Vattnet passerar mest för att sedan fortsätta ner i golvbrunn och avlopp. Vi kanske får lite renare källargolv om inte annat.

Så vad lärde jag mig idag.
Även om det känns som om vi har många jättar som Goliat att slåss mot i våra liv. Oavsett vad det är eller hur stora de är. Så finns det någon som är större. Så även om jag känner mig liten som David så vet jag att jag står inte ensam.

Sur fröken E tjurar ute i regnet och en munter W får en hårklippning på salong K3. Det var vår dag det.

Höstregn...

En dag i vilans tecken.
En dag för återhämtning.
En dag för eftertanke.
En regnig dag i oktober.

Tankar som behöver redas ut.
En kropp som behöver vila.

Ligger i soffan.Vilar. Funderar.Tänker.
Regnet öser ner utanför mitt fönster.
Löven singlar ner som färggrannt Konfetti. Snart ligger de alla på marken
Vackert. Fridfullt. Mysigt.

Löser nog inga världs problem där jag ligger. Men jag mår ganska bra.

Funderar över vikten av att förlåta.
Gå vidare. Släppa människor fria.
Förlåt.
Ett vackert men väldigt svårt ord.

Sen funderar jag på att måla mina naglar röda för att matcha hösten.
Tvära kast mellan djupt och ytligt.
Men vad kan passa bättre en dag som denna då höstregnet smattrar mot rutorna och de sista löven lämnar träden.

Smärtsamt vackert..

Hösten är smärtsamt vacker.
Den säger adjö med ett stort boom.
En explosion av färger.Nyanser.Former.

Snart nalkas det nakna.kala.mörka.Grenar.
Mörkret tar ett fast grepp.
Släpper inte för än fram till våren.

Ikväll har vi dock njutit av ljuset.
W och jag har varit på kårafton med Scouterna.
Ljusspår rakt ut i mörka skogen.
Medhjälp av lyktor som visade vägen
Ficklampor i handen.
Hittade vi fram.
Där väntade lägerbål. Korv. Saft.
Samt en massa tokiga sånger.
W var nöjd.
Han hann även tälja litegrann.
En härlig kväll med ett härligt gäng.
Skönt att vara ute i naturen en dag som denna.

Hösten är smärtsamt vacker...
... påminner om vad som väntar.