Nu är det klippt...

Så var dagen här. Den allvarsamma.
Vi har väntat länge.
Skjutit det på framtiden.
Våndats.
Men idag så fanns ingen återvändo.
Det skulle bli gjort.
Och det skulle bli idag.
Fina fröken E stod spänt och tittade på medan jag ställde i ordning redskapen.
Hennes tidigare erfarenheter i ämnet.
Är vad man kan kalla inte så goda.
Snarare katastrofala.
Så med mjuk röst försökte jag förklara.
"Det blir bara lite jag lovar."
Hon nickar sammanbitet.
Sätter sig på stolen.
Hennes hår böljar ut över hela ryggen.
Den nötbruna färgen skimrar i lampskenet i köket.
Sanningens ögonblick är inne.
Kammen skapar reda i oredan i hennes hår. Några slingor mellan lång och pekfinger. Så händer det.
Det jobbigt oundvikliga men väldigt nödvändiga.
Klippet från saxen skär genom luften.
E håller andan. Så även jag.
Sen är det klart.
Första klippet är gjort.
E andas ut börjar skruva sig.
Är det klart snart hörs en otålig stämma efter några klipp till.
Efter det är hon inte still en sekund.
Resultatet blir där efter.
Men nu är det klippt...
Vi kan andas ut.

Pappa...

Idag är det din dag.
Farsdag.
Älskade pappa.
Tänk vad du är bra.

När jag var liten trodde jag du hade alla svar. Jag vet bättre idag.
Men du kan så mycket. Vet så mycket.
Så jag lyssnar gärna ett tag.
Om du vill berätta om din dag.

Du har alltid funnits där för mig.
Alltid ställt upp.
Skjutsat till matcher. Hejat.
Lagat min bil. Kommit med startkablar när den inte startat.
Renoverat vårt hus. Vågar inte ens räkna timmarna. Det blir för hisnande.
Kommit med goda råd. Förslag. Idéer.
Jag har kanske inte alltid lyssnat.
Även om jag nu kan inse att jag borde gjort just det. Lyssnat.
Tänk pappa vad mycket du kan.
Jag har så mycket kvar att lära.

Det bästa jag visste när jag var liten var att få "jobba" med dig i garaget. Jag tror det var för att där trivdes du där var du glad och det är du än i dag. Bland bilar. Motorcyklar. Motorer. Projekt av alla de slag. Det ska vara fart och fläkt. Du kan inte stanna av.

Så i dag pappa är din dag.
En hyllning till dig vore på sin plats.
Men Orden räcker inte till.
Pappa du är bra.
Tack för allt du gett mig.
Tack för allt du är.
Jag älskar dig.

Glitter och glamour...

Kvällens fest.
Vi firade 30 år.
En kvinnas mogna ålder.
Glitter. Glamour. Fjädrar. Paljetter.

Jag fjädrade mer än andra.
Min fjäderboa ruggade och bytte fjäder dräkt i all fart och fläkt.

Min älskade man.
Glittrade ikapp med sin guld hatt.
Det blev sent och det blev natt.

God mat. Trevligt sällskap. Filmvisning. Dansuppvisning.Tävlingar.
Tjejerna vann. Så klart.
Men till Krilles försvar vann han sin gren. Bra jobbat där.

Nu är man trött och slut.
Nu loggar denna donnan ut.

Min tappre pojke...

Igår hände det man inte vill ska hända.
Min älskade pojke gjorde sig illa.
Ett ögonblicksverk.
Han slant med kniven.
Resultatet. Ett stort sår.
W:s reaktion.
"oj mamma jag tror jag skar mig"
Det blev färd till akuten.
Lång väntan i Väntrummet.
W läste böcker.
Han var så duktig. Ingen klagan.
Sen var det dags.
En tapper och modig kille.
Mottog beskedet om att det skulle behöva sys med ett sammanbitet lugn.
Att få bedövningen var nog värst.
Jag fick påminna honom om att andas.
Men han var så duktig.
Och jag var en stolt mamma.
Stolt över hur han tog allt det jobbiga och bemötte det på ett så fantastiskt bra sätt. Han bet i hop. Accepterade.
6 stygn fick doktorn sy.
W tyckte att det var bra.
"6 lika många år som jag är"
Min tappre pojke.
Efter en senare kväll än planerat färdades vi trötta hemåt under stjärnklar himmel.
Innan vi gick in där hemma pekade vi ut stjärnbilden "Cassiopeja" som har formen av ett W.
Som vår allas favorit W.

Det är mörkt nu...

Det är mörkt nu.
Bläcksvart.
Jag är inte rädd för mörkret.
Men det skymmer sikten.

Dagarna blir kortare.
Ljuset mer frånvarande.
Trädens grenar sträcker ut sig till långa skuggor i gatlampors sken.

Jag har reflexvästen på.
Signalerar. Här är jag!
Men är det någon som ser.
Någon som bryr sig.

Det är mörkt nu.