måndag 25 februari 2013

Vårvinterns första dag...

Söndag
Ljumma vindar.
Termometern visar plus.
Blå himmel. Strålande sol. Vit snö. Takdropp. Fågelkvitter.
Härligt. Härligt.
Underbara vårvinter.
Visar sig från sin bästa sida.

Pojkarna i familjen är på innebandy.
Instängda i någon sporthall.
Tycker lite synd om dem.
Men de fick tydligen en riktigt bra dag.

Jag och fröken E tänker ta vara på denna fina dag som vi fått till låns genom att fara på en liten utflykt efter gudstjänsten.

Vi packar matsäck.
Lastar bil med pulka och skidor.
Beger oss ut på äventyr.
Ut på isen.
Mormor följer med hon med. Trevligt.
Vi har en riktigt härlig stund tillsammans.
Även om E har sina stunder.
Stunder av tvärsöverhet ( det ordet finns nog inte) men hon kan allt vara tvärsöver.

För när det finns en isbana så är det väl klart att man ska åka skridskor.
Sen att man inte har några med spelar mindre roll. Man kan ju åka på skorna.
Visst är det bra med livlig fantasi.
För det har hon.
Men skoskridskor som hon kallar det.
Går inte så fort.
De går riktigt långsamt.
Mamma och mormor.
Blir efter ett tag lite trött att vänta på vår piruettande skoskridskoåkande flicka.
Då mina vänner är det inte roligt längre.
De scener som då utspelar sig ska jag bespara er.
Räddningen blir fikapaus vid ett rött vindskydd.
Då. Precis just där och då.
Känns det så där underbart härligt!
Då det känns som att varje andetag fyller en med ny energi.
Så efter det orkar fröken E, mamman och mormor ett helt varv till på isbanan.

Och E hon blev så förtjust i detta.
Så hon ordnade egen utflykt när vi kom hem.
Med sparken och sparklåda packade.
Begav hon sig med Berit (dockan) och Elsa (hunden) på en strapats.
Med egen matsäck och liggunderlag.
Hon valde att stanna uppe på högsta snöhögen för fika. Ja var annars.
Hon kan så bra hon.
Min härliga lilla flicka.

Det blev en bra dag helt enkelt.

Så med ny energi tar jag mig an en ny vecka. Hoppas på många fina ute dagar.










lördag 16 februari 2013

Mina fina...

Mina fina
Fina, fina barn.
De skänker mig lycka varje dag.
De ger mig gråa hår.
De testar mitt tålamod.
De får mig att skratta.
De visar glimtar av himlen i deras ögon när de skrattar av hjärtat.

Idag är en bra dag.
Idag är känslan av lugn närvarande.
Det kommer att gå bra det här.
Vi klarar oss bra.
Jag och mina fina.
Barnen och älskade K.

Idag känns det som om jag vågar hoppas.
Drömma om framtiden.
Tänka tankar jag inte vågat tänka.
Av rädsla att bli besviken.
Men nu tänker jag.
Det löser sig. För det måste det.
Ja det bara måste.

Ibland känns det mörkt och
dimman känns tät och tjock.
Sikten är skymd.
Det lilla ljus som finns.
Det lyser bara upp nästa steg.
Men jag måste fortsätta gå.
Det är då i dessa stunder.
Jag får lita på att Han leder mig rätt.
Och det gör Han.
Han som är ljuset själv.
Lyser upp vägen.
Tränger bort mörkret.
Skingrar dimman.
Snubblar jag.
Så reser Han mig upp.

Så jag får se allt det fina.
Allt det fina jag har.
Det som finns alldeles nära.
Idag har jag fått njuta ha dem alldeles nära alla tre. Mina finaste fina.
För i helgen har vi bara varit familjen.
Varit på badhuset, åkt slalom och nu snart blir det mys och melodifestival.
Njuter av varje minut med mina fina.







onsdag 13 februari 2013

Som en ljum sommar vind..

Snubblade över en låt.
En låt jag glömt.
En låt som får mig att le.
Som en ljum sommar vind mot min kind.
Kommer den en kall vinterkväll som denna
Den gör mig glad.
Så jag bjuder på texten idag.

Välkommen

Vad gör dig lycklig?
Vad gör dig lugn?
En stilla stund i gräset?
Ett strå i din mun?
Om du har längtat
till vad jag tror
Då vill jag du skall veta att du är så...
Välkommen så
upp i det blå
Här finner du ro
på blott en stund
Här är det gott
här vill man bo
Här kan kyssar
och kärlek gro
Och det enda som du gör
för att ta dig dit du bör
är att du tror

Säg mig, säg mig
vad får dig att le
när molnen på din himmel
som regn faller ner?
När du är trött och frusen
och din blick känns tung
Då vill jag du skall veta att du är så...
Välkommen så
upp i det blå
Här finner du ro
på blott en stund
Här är det gott
här vill man bo
Här kan kyssar
och kärlek gro
Och det enda som du gör
för att ta dig dit du bör
är att du tror

Med Stefan Andersson



söndag 10 februari 2013

Drömmar

Drömmar så flyktigt underbara.

Vi behöver drömma.
Ha visioner. Hoppas. Önska. Längta.
Men i bland tappas det bort i bruset.
Bland livets måsten och borden.

Under veckan som gick frågade min man.
Vad har du för drömmar och visioner?
Låg stilla och funderade ett tag.
Men det kom inga självklara svar.
Vart tog mina drömmar vägen?
När försvann de?
Eller finns de kvar där dolda under ytan.
Eller har det drunknat i livets framfusighet.
När de inte fått ta plats på ett tag.
Det fick mig att tänka och fundera.
Fundera över vilka mina drömmar är.
Har inga klara svar idag.
Men jag är och fiskar vid ytan.
Blötlägger reven.
Alltid en början.
Tack älskade Kristofer för att du ställde frågan. För att du bryr dig om svaret.
För att du fick mig att börja drömma igen.
Tacksam för att jag har dig.

På tal om drömmar.
Så har vi en härlig flicka.
Våran fröken E.
På morgonen berättar hon som följer.
"Jag har sett en film innan för ögonlocken i natt igen. Den handlade om att jag hoppade in i TV:n och blev den gröna ninjan."
Du drömde svarar jag.
"Nej mamma jag drömde inte. Jag såg en film innan för ögonlocken så var det faktiskt!" säger hon väldigt bestämt.
Ja vad säger man om våran lilla Sötnöt.
Det ska bli spännande och se när hon börjar få sina drömmar och visioner.
En del har hon redan förstås.
Där ingår att hennes pappa ska köpa henne en Chihuahua. Där kan man nog säga att deras drömmar och visioner går isär.




onsdag 6 februari 2013

Grumliga ögon

Vill skriva om allt det vackra.
Det som finns runt omkring.
Här och nu.
Mitt i vardagen.
Fåglar som redan kommit med sin vårsång.
Ljusare dagar.
Solens reflektion i miljoner snöflingor.
Vita. Vackra. Unika.
Fröken E:s klingande skratt.
Bästa W när han sjunger och dansar till melodifestivalens låtar.
Allt det underbara.
Det som finns alldeles nära.
En bra låt som spelas på radion.
Som om det vore bara för mig.
Lukten av nybakad kaka.
Morgonkaffet. Den egna stunden vid köksbordet. Bläddra lite i tidningen.
Titta ut på gryningen. Livskvalité.

Men det känns som om mina ögon är grumliga. Att skärpan inte finns där.
Jag ser på allt genom en dimma.
Kanske är det tröttheten som gör sig påmind. All den ljuva musiken störs ut av tinnitus. Ett konstant tjutande. Mina öron är som en fel inställd radiokanal.
Brus och åter brus.
Kanske är det för att jag har alldeles för mycket att tänka på som fladdrar omkring.

Tänker att det blir nog bättre snart.
Fast det är klart jag har glömt att hänga tvätten. Måste ta tag i det snart.