Nått man inte vill veta.
Ändå vet man det helt plötsligt.
Plötsligt är det en ny del av ens liv.
En del att hantera.
Idag var en sån dag.
Jag tror att världen rent stod still.
Helt stilla.
En sekund eller två.
Jag blundade hårt.
Önskade att det inte var så.
Men när ögonen åter var öppna.
Fanns sanningen.Verkligheten. Insikten.
Allt fanns kvar.
Allt jag kunde göra.
Var att.
Andas.
Bara andas.
Jag ville göra nått.
Kunde inte göra nått.
Inget skulle förändras.
Vred ut och in på mig själv.
Mina tankar.
Inget kunde förändra.
Förändra den bistra sanningen.
Min själ gråter.
Mitt hjärta lider.
Med de som drabbats.
De som drabbats så hårt.
Finns inget jag kan göra.
Så det jag gör är.
Andas.
Bara andas.
Glädjen idag är leendet på min man.
Visst är det konstigt hur livet ändras på bara en sekund. Förlora sin bäste vän o sin fru på en o samma gång är inte roligt. Nu försöker man bara uthärda varje minut av sitt "nya" liv.
SvaraRaderaDom säger att tiden läker alla sår men hur ska man göra när tiden står stilla.