Det är ögonblicken som räknas...

Det är ögonblicken som räknas.
Ögonblicken man minns.
De lagras där för alltid.
För att plockas fram lite senare.
Lite senare när det behövs.

Det är ögonblicken som räknas.
Ögonblick av lycka. Kärlek. Värme. Skratt.
Men även av tårar. Sorg och smärta.
Ögonblick som formar oss.
Formar vårt liv.

Det är ögonblicken som räknas.
Jag vill ha många tillsammans med mina nära och kära.
De passerar så fort.
Så fort att man inte hinner med ibland.

Ikväll bjuder jag på ögonblick från vårt valborgsmässofirande.

Fröken E grillade korv med stor koncentration . W höll koll på brasan.
Själv var jag fiskeguide vid fiskedammen.
Kladdkaka var gott tyckte W.
Till W och E:s stora förtjusning dök kompisarna från fjällen upp. Lycka!
Mycket skratt. Bus och lek.
Jag och min älskade man firar idag.
Firar att vi för nio år sedan växlade ringar på degerbergets topp under en himmel med röda fyrverkerier.
Så finaste K kom hem med blommor.
Han vet vad som gör frugan glad.
Så med andra ord idag blev en bra dag.
Med många fina ögonblick.
Ögonblick som räknas. Sparas. Uppskattas.

Hur ska det gå...

Det blev en biltur ikväll.
Jag älskar att kvällarna blir ljusare.
Mörka bergssiluetter.
Mot himmelens rosiga sky.
Tid till att tänka.
Bilen rullar på.
Fantastiska vyer passerar.
Åker efter kända vägar på landet.
Ute blåser storm.
Inne finns lugnet. Tankarna. Andetagen

Tänker
Att nu kommer nog orken tillbaka med vårljuset.
Men
Hur ska det gå?
Ja, hur ska det gå?

I bilen spelas en för mig välkänd melodi
Några textrader fastnar.
Något som inte fastnat förut.
Men nu just nu passade det så bra.
"Det finns en fara i att aldrig hitta vägen.
Det Finns nått vackert med att vandra den ändå."

Så jag tänker.
Hur ska det gå?
Jag fortsätter vandra den här vägen.
Jag vet inte vad som väntar.
Men älskling vi håller varandra i handen.
Vi fortsätter vandra den här vägen.
För hur det än går.
Så går jag tillsammans med dig.

Hoppet...

De säger att hoppet är det sista som överger en men ibland är det nog så att man måste ändra det man hoppas på för att överleva.

Hopp ett underbart ord.
Jag hoppas på livet.
Jag hoppas på nya utmaningar.
Jag hoppas på kärlek.
Jag hoppas på överraskningar.
Jag hoppas jag får se och uppleva mycket.
Jag hoppas på nya fina bekantskaper.
Jag hoppas att jag få lära mig mer av livet.
Jag hoppas att jag vågar hoppas.

Det är mina älskade ugglebarn som sätter leendet på mina läppar...

Ord...

Tänker på ord.
Konstiga ord. Fina ord. Känsliga ord.
Det finns så mycket makt i ord.
De kan användas till så mycket.
Till att ge uppmuntran.
Till att beskriva allt det vackra.
Men även till att såra. Nervärdera. Plåga.
Tänk vad ord kan göra ont.
Ord som gräver sig fast i ens innersta och slår rot.
Samtidigt kan man så in med snälla ord . Uppmuntrande ord. Fina ord.
Sådana som bygger upp och om de vårdas ömt kan växa sig starka.

Tänker att man måste vara vaksam med vad man säger och skriver.
Ord kan göra skillnad.
Skillnad åt båda håll.
Jag tänker slösa med de fina och vackra.
Hålla hårt i de hårda och otrevliga.

Barn kan ha ord som inte finns men finns än då.
Små små ord från små små läppar.
Viktiga små ord som inte finns men finns ändå för att de vill ha det så.

Att väga sina ord på en silvervåg.
Det har man hört ibland.
Att det hoppar grodor ur munnen hör man om ofta. För visst är det så att det är i stundens hetta de ogenomtänkta orden kommer som vi ångrar så. Ångrar att de någonsin blev sagda eller skrivna. Då.
Då det oftast är försent.

De konstiga orden.
De man inte kan uttala och som är alldeles för långa och krångliga för att förstå.
Just de orden känns det som om någon kommit på just bara för att de ska vara konstiga och krångliga.
Vad ska det vara bra för.
Kan man ju undra men det blir man nog inget klokare på.

Nu ska jag fortsätta mina funderingar på ord. Jag ska hitta de vackra och fina. De man uppmuntrar med. Kanske något konstigt ord också slinker med.

Ord. Ordare. Ordast. Eller hur det nu var.

När tiden bara går...

Vårfåglars sång.
Soliga varma dagar.
En vecka i fjällvärlden.
Dagarna bara flyger förbi.
Mitt i allt väcks tanken.
Tanken på möten.
Vikten av att stanna upp.
Att verkligen mötas.
Inte bara passera.
Mötas just här och nu
Samtidigt vara beredd att missa allt annat.
Missa allt annat för en liten stund.
Tänk så viktigt det är att mötas.
Vara närvarande.
Kristofer tar vara på dagarna på bästa sätt
Han gör en fiskeresa med lilla fröken E.
Som hon har längtat.
De åker till farmor och farfars stuga.
Övernattning blir det. Två nätter.
Jag och W blir kvar hemma.
Vi har jobb och skola.
Men vi passar på att göra något kul på kvällarna bara han och jag.
Spelar spel. Läser bok. Pratar. Lyssnar på skivor. Bara myser på.

Samtidigt börjar tankar och planer för sommaren ta form.
Hoppas på mycket roligt bland alla måsten och borden.
Längtar till båten.
Hoppas på bilresa till södra Sverige.
Tak ska bytas. Balkong rustas.
Borde måla uthusen. De får nog vänta.

Tänker att jag ska prioritera möten i sommar. Möten av olika slag.
Mötet med människor. Möten för uppbyggnad. Mötas i vardagen. Möta och vara med mina nära och kära mycket.
Närvaro. Kärlek. Omtanke. Samtal. Dela livet. Kramas mycket och ofta.
Man borde kramas oftare.

Delar lite bilder från vår vecka i fjällen.
De talar för sig själv tänker jag.