Höst

Den är här nu.
Hösten.
Med regntunga moln.
Kalla vindar.
Rönnen bär tungt.
Oj vad rönnbär det finns.
Bakar en kaka av vinbär.
Plockat in de sista nu.
E är förkyld.
Obligatoriska börjadagisförkylningen.
Hon nyser mest hela tiden.
Jag.
Ja jag är bara trött.
Letar efter halmstrån att greppa.
De små som finns i vardagen.
Mörkret tränger sig på.
Oåterkalleligt.
Bär varma koftor.
Det får mig att må bra.
Stiger upp tidigt på morgonen.
Får en stund själv med varmt kaffe.
Det får mig att orka börja dagen.
Tänker.
Att det här blir nog bra tillslut.
Andas ut.
Andas in.
Så går livet vidare.



E myser på i sin favorit pyjamas(stl86!!) men är man förkyld och vill mysa så är det klart att det är favorit pyjamasen som ska på.

Länge sen sist...

Det var länge sedan jag skrev.
Men mycket har hänt.
Vardagen är tillbaka.Oåterkallelig.
Med den kommer stressen.
Men även friden i det strukturerade.
W har börjat skolan.
Riktiga skolan. Klass 1 A.
Han har fått den bästa av fröknar.
Ja ialla fall om man frågar W.
Så laddad med.
Stor Skolväska. Mapp. Block. Pennor.
Och ett stort leende.
Mötte han den första skolveckan.

Jag har börjat på nytt jobb.
Spännande. Roligt. Lite nervöst.
Jag ser fram emot detta arbetsår.
Jag ser fram emot att möta alla barn.
Jag ser fram emot nya kollegor.
Jag välkomnar hösten som nalkas.
Med frisk luft. Färgglada löv. Mörker.
Mörker så man får tända ljus.
Naturens skådespel är som vackrast på hösten. Det är då man tydligt kan ana att det finns en skapare.

Min älskade man kämpar på.
Han är tapper. Jag är stolt. Han gör det bra. Vissa dagar är bättre än andra.
Vissa dagar är sämre.
Då är vi så tacksamma för vänner som stöttar. Finns där. Hjälper.Ber med oss.
Vänner för livet.

Surt sa räven...

Sur. Surare. Surast.

Min älskade lilla fröken E.

De senaste dagarna har inte varit hennes dagar.

"Jag vill ingenting, så det så!"

Det är inte lätt att vara 4 år.

Vilja bestämma. Fast inte veta vad jag vill.

Men det som är just nu. Det vill jag ialla fall inte.

En vilja av stål har min lilla fröken.

Det kommer henne säkert väl till pass en vacker dag.

Tänk jag älskar henne så.

Även när hon vägrar att gå.

Tålamod. Tålamod. Tålamod.

Mitt eget lilla mantra dessa dagar.

På skogsutflykt till Eliasgrottan.

Halvägs ner. Ja då vill hon inte gå nått mer.

Sätta sig i bilen.

Nä minsann de tänker inte hon.

Lite sura var även de första hallonen för i år.

Men ibland kommer leendet fram.

Nya vindar...

Sommaren kom och gick.
Blott några dagar var den på besök.
Nu blåser nya vindar.
Hösten känns i luften.
Nätterna blir mörka.
Vi tänder lampor framåt kvällen.
Jag upptäcker att vi har många trasiga.

Tar en cykeltur med familjen.
Blir inbjuden på kaffe.
Hos nya vänner inne i byn.
En trevlig stund.
En sensommarkväll.
Kaffe.Prat.Lek för barnen.

Snart är vi tillbaka i rutinerna.
Men än är det en vecka kvar.
En vecka av frihet och lunk.
Hoppas på båtfärd.

Sommar, sommar fin och mild.
Kom en sista gång med jummen vind.
Jag väntar dig i gryningen.
Ända till skymningen.

Söta som få mina älsakde två.

E fick en cykelstol till gossedjuren av mormor och morfar.

Som hon inte ens la i frånsig när hon somnade.

Höstblomstren är här för att stanna...

Med ny cykelsstol på sin cykel.

Så var det ett måste med en cykel tur.

I alla fall om man frågar fröken E.

Val...

Ibland känns valen för svåra.
Alldeles för svåra att ta.
Just nu har jag flera.
Som väntar. Står på kö.
Val.
Vi gör så många.
Ibland blir det fel.
Ibland blir det rätt.
Med valen vi gör. Stora som små.
Stakas vår livsväg ut.
Gode Gud hjälp mig göra goda val.


Idag har jag många val att göra.
Jag tror jag gör som W.
Sätter mig på gungan och tänker ett slag.

W sitter och funderar i gungan. Gullhjärtat hade en tung dag.



Men på gungan kan man nog tänka bra.

E hon plockade blommor till mamma. Många. Med rot och allt.

Den dagen avslutades med ett dopp i kvälls solen.