Sur. Surare. Surast.
Min älskade lilla fröken E.
De senaste dagarna har inte varit hennes dagar.
"Jag vill ingenting, så det så!"
Det är inte lätt att vara 4 år.
Vilja bestämma. Fast inte veta vad jag vill.
Men det som är just nu. Det vill jag ialla fall inte.
En vilja av stål har min lilla fröken.
Det kommer henne säkert väl till pass en vacker dag.
Tänk jag älskar henne så.
Även när hon vägrar att gå.
Tålamod. Tålamod. Tålamod.
Mitt eget lilla mantra dessa dagar.
På skogsutflykt till Eliasgrottan.
Halvägs ner. Ja då vill hon inte gå nått mer.
Sätta sig i bilen.
Nä minsann de tänker inte hon.
Lite sura var även de första hallonen för i år.
Men ibland kommer leendet fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar