Världen utanför håller på att vakna till liv.
Bilar som passerar i alldeles för hög fart.
Gränsen är femtio.
Ingen verkar ha tid att hålla den gränsen denna klara vårvinter morgon.
Ibland går det bara för fort.
Kanske inte för att man har bråttom utan för att man är van att bara rusa på.
Själv sitter jag med mitt kaffe.
Tänker. Funderar. Utvärderar och analyserar allt det helgen bjudit på.
Tror och hoppas på framtiden.
Men ibland kan vinden som för framåt skapa vågor på vattnet som tycks leva sitt eget liv.
Med det i tankarna reser jag mig för att få uppleva ännu en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar