Andas ut...

Eftermiddag. Söndag. April.

Besök hos svärföräldrarna.

En fågel. En liten fin en.

Flyger in i rutan.

Vi räddar den.

Snabba små andetag.

Liten. Skör. Vacker.

Den repar sig.

Flyger iväg.

Får mig att tänka:

Även om slaget känns hårt.

Livet är trött.

Så kan man flyga igen.

Idag andas jag ut.

Släpper mina fåglar fria.

De som bott i mitt inre.

De flyger mot våren.

Och jag andas ut.

E lagar efterätt.

Tillsammans med farmor.

Hon är duktig hon.

"Vi jobbar bra"

Säger hon stolt.

Fruktsallad.

Hon skär små fina bitar.

Varm chokladsås.

Hon rör i pannan så fint.

"Vad gott vi gör farmor"

Säger hon nöjt.

Jag sitter och njuter.

Tittar, iakktar. Beundrar.

Tänker: Vilken duktig flicka jag har.

Vägen hem känns lång.

Jag är trött.

Barnen sover redan sött.

Min älskade man.

Han sjunger han, låtar som bara han kan.

Tittar ut.

En ensam stjärna skymtar.

Ovan de mörka trädtopparna.

Vackert. Samtidigt dystert.

Tankar fladdrar förbi.

Jag är trött.

Alldeles för trött