Rödkallen...

Sista utposten. Finland nästa.

Hit tar man sig. En vindstilla dag. En dag som denna.

Vattnet ligger spegelblankt. Vi kör ut. Ut mot havet.

Där finner vi den. Ön.

Den sista Ön innan havet tar över horisonten. 

Rödkallen.

Gästhamnen vi möter ser mer ut som en rest från andravärdskriget.

Vi lägger till.

Upptäcktfärd på ön bjuder på mycket.

Röda fina stugor. Trevliga öbor.

(de säger att det finns krokodiler, fast de är snälla)

Ett gammalt kapell. En fyr. Labyrinter.

Sen mygg och andra flygfän. I mängder.

Vi försöker fly med hattar och medel.

Ett fika i bland några träd blir abrupt avbrutet av mängden mygg.

Känslan är dock som ett litet saltkråkan.

Fast utan Handelsbod och utan Båtsman.

Ett stilla lugn säker sig över mina tankar.

Och jag längtar till en plats där man bara får vara.

En plats som denna.

Där dagen få komma som den är.

Väder och vind styr mer än viljan och måsten.

En dag önskar jag att jag får bo så här.

Jag skulle nog trivas. Ett tag i alla fall.

Vyerna är storslagna men svåra att fånga på bild.

Labyrintutmaning."Hittar vi mitten." W hittade den så klart.

Det som möter oss när vi går in mot ön.

Talarstolen i kapellet.

De gamla bänkarna var fyllda med ristningar från förr.

En sista hälsning vid utgången.

Även här cyklas det en del mellan stugorna.

Båtlek i sanden.

Fyren. Vi var ända upp. Lång spiraltrappa.

Men blev nästan lite snurrig. Storslagen utsikt.

Midsommar har kommit och gått. Men stången står kvar.

Lite tilltygad av vind och regn.

Klocka som hängde vid Båtplatsen. Troligtvis för att man skulle veta när båten gick.

Med mössor och myggmedel försökte vi fly myggen.

Här försöker E fly kameran.

Kikar in och får lite Saltkråkan känsla.

Kanske ska jag ta och bli hembiträde som Tjorven.