Min tappre pojke...

Igår hände det man inte vill ska hända.
Min älskade pojke gjorde sig illa.
Ett ögonblicksverk.
Han slant med kniven.
Resultatet. Ett stort sår.
W:s reaktion.
"oj mamma jag tror jag skar mig"
Det blev färd till akuten.
Lång väntan i Väntrummet.
W läste böcker.
Han var så duktig. Ingen klagan.
Sen var det dags.
En tapper och modig kille.
Mottog beskedet om att det skulle behöva sys med ett sammanbitet lugn.
Att få bedövningen var nog värst.
Jag fick påminna honom om att andas.
Men han var så duktig.
Och jag var en stolt mamma.
Stolt över hur han tog allt det jobbiga och bemötte det på ett så fantastiskt bra sätt. Han bet i hop. Accepterade.
6 stygn fick doktorn sy.
W tyckte att det var bra.
"6 lika många år som jag är"
Min tappre pojke.
Efter en senare kväll än planerat färdades vi trötta hemåt under stjärnklar himmel.
Innan vi gick in där hemma pekade vi ut stjärnbilden "Cassiopeja" som har formen av ett W.
Som vår allas favorit W.