Nu är det klippt...

Så var dagen här. Den allvarsamma.
Vi har väntat länge.
Skjutit det på framtiden.
Våndats.
Men idag så fanns ingen återvändo.
Det skulle bli gjort.
Och det skulle bli idag.
Fina fröken E stod spänt och tittade på medan jag ställde i ordning redskapen.
Hennes tidigare erfarenheter i ämnet.
Är vad man kan kalla inte så goda.
Snarare katastrofala.
Så med mjuk röst försökte jag förklara.
"Det blir bara lite jag lovar."
Hon nickar sammanbitet.
Sätter sig på stolen.
Hennes hår böljar ut över hela ryggen.
Den nötbruna färgen skimrar i lampskenet i köket.
Sanningens ögonblick är inne.
Kammen skapar reda i oredan i hennes hår. Några slingor mellan lång och pekfinger. Så händer det.
Det jobbigt oundvikliga men väldigt nödvändiga.
Klippet från saxen skär genom luften.
E håller andan. Så även jag.
Sen är det klart.
Första klippet är gjort.
E andas ut börjar skruva sig.
Är det klart snart hörs en otålig stämma efter några klipp till.
Efter det är hon inte still en sekund.
Resultatet blir där efter.
Men nu är det klippt...
Vi kan andas ut.