Tyst

Det var länge sedan jag skrev.
Egentligen har jag mycket att skriva.
Skulle kunna skriva en hel bok.
Men det blir bara inte av.
Ibland blir drömmar " put on hold".
Det kommer annat i mellan.

Det har varit tyst. Tyst här på bloggen.
Fast än det egentligen levt om mer än nog i livet och över allt här om kring.
Mina tankar har varit mer tystlåtna.
Men de finns där.
Även om de inte skriker efter uppmärksamhet.
Vad skulle det tjäna till om de skrek.
Jag skulle nog ändå inte ha tid att lyssna.

Tänk att det är just då.
När barnen lagt sig.
Mörkret säker sig.
Ensamheten infinner sig.
Allt är tyst.
Det enda som låter är diffusa ljud från fartygen de lastar av på andra sidan stan.
Ljudvågor som färdas i den kalla vinternatten.
Då. Just då.
Då kan man lyssna,
Friden. Stillheten. Lugnet.
Skapar en atmosfär.
En lyssnande atmosfär.

Jag lyssnar inåt. Uppåt. Utåt.
Sorterar. Tänker. Analyserar.
Utvärderar. Omvärderar.
Somnar.
Ja det slutar oftast med att jag somnar.
Innan jag kommer nån vart med mina tankar. Så ibland blir tankarna aldrig tänkta. Inte färdigt i alla fall.

Ikväll tänker jag på fina W.
Sjuk igen. Magsjuka. Igen.
Men en tapper kille har jag.
Klagar inte. Jag ser att han kämpar.
Mår inte bra. Inte alls faktiskt.
Men han klagar inte.
Han vill bara kramas. Vara nära.
Borde inte med tanke på smittan.
Men det struntar jag i. Idag.
Tacksam för att jag får krama om min älskade pojke. Att jag får ha honom här hos mig. Det är en underbar gåva.
Vi löser klurigheter tillsammans i en detektiv pysselbok.
Då strålar det om honom.
När han har det.
När han har löst uppgiften eller kommit på hur han ska lösa den. Han strålar av iver.
Ögonen glittrar som havet en solig dag.

Han fick även sjukläxa idag.
Gjorde den på en gång .
En skriv läxa. Att skriva meningar.
Han skrev så här om ord med S:

"S
Jag saknar sommar och sol. Solens strålar värmer så skönt. Vid stranden är det super roligt att bada. Jag kan sätta smultron på strån.
Wilhelm"

Det var så fint.
Han är så duktig min fina pojke.

Så jag tänker en del.
Ja det är som om tankarna bara blir fler och fler. Men här är det tyst.
Jag är tyst.
Ibland måste det få vara det.
Så jag kan lyssna lite mer.