Året som gått...

2012
Snart till ända.
Vi. Jag och min familj har varit med om mycket.
Livets skönhet och skörhet har varit tydligt
Mitt starkaste minne.
Är insikten om att hoppet aldrig överger.
Vårt liv har varit med om snabba vändningar från djupaste förtvivlan till glädje och hopp.
Med oss i det har vi haft våra vänner och familjer. Tänk vad fina de är.
Vad skulle vi göra utan dem.
Kärlek. Omtanke. Styrka.
Allt har de skänkt oss.
Tacksam. Är så fruktansvärt tacksam.
Underbara människor.

Friden.
Den har infunnit sig när vi vart ute med båten i vår vackra norrlandsskärgård.
Kluckande båtar. Varma soliga dagar.
Bad. Vänner. Glada skratt. Lekande barn.
Fiske från bryggan. Ett napp eller två.
Storslagna vyer. Pinnbröd i mängder.
Sena kvällar i midnattssolen.

Året har även bjudit på många fantastiska födslar och små underverk som vi fått lära känna. Men även saknad efter de som lämnat oss alldeles för hastigt efter tragiska omständigheter.
Mina tankar går speciellt till dem som förlorat sin mor och fru då nu snart ett år har gått.

Nytt jobb blev det.
Trivs det gör jag.
Hoppas på många trevliga år där.
Och där och där och där och där.
Då jag åket runt både här och där.
Mest hela tiden.
Fina barn och underbar personal.
Det är vad som möter mig varje dag.
Tänk vad man kan ha det bra.

En av de saker som smärtar mig mest från året som gått är förlusten av goda och underbara vänner.
Saknaden är stor. Ibland känns den för stor för att orka bära. Så jag lägger av mig den ryggsäcken och gömmer den i skåpet. Men när ingen ser är jag där och lyfter på locket. Längtar. Önskar. Att det fanns en väg en väg till försoning. Jag kommer aldrig sluta hoppas. Min dörr står alltid öppen om de någon gång skulle knacka på igen.
Lärdom. Relationer är svårt. Men ibland måste man stå för det man tror på även om det gör ont. Så ont.

Vad jag önskar för 2013.
Ett år tillsammans med familj och vänner.
En friskare man.
En ny insikt eller två.
Så jag blir lite klokare även nästa år och några erfarenheter rikare.

Mitt år i bilder.