Vad som egentligen är viktigt...

Hade ett fint samtal i dag.
Med en underbar människa.
Stark. Klok. Strålande. Vacker.
Hon sa så mycket fint.

Hon talade om hopp. Drömmar. Tro.
Tron på något mer.
En person som själv drabbats av sorg
Att förlora den man älskar.
Alldeles förtidigt. Oväntat. Tragiskt.
Plötsligt lämnad. Två små barn. Själv.
Smärtsamt. Orättvist. Sorgligt.

Ändå talar hon om lyckan.
Lyckan att ha fått älska.
Lyckan att fått känna äkta kärlek till en annan människa. Den stora kärleken.
Delat den med någon.
Jag blir rörd till tårar.
Beundrar denna fantastiska kvinna.
Hennes styrka. Mod att leva vidare.

Allt detta får mig att tänka på vad som egentligen är viktigt.

Som när E kommer till mig ikväll.
Ger mig en puss på näsan och säger:
"Sötnos" hon är fin min fröken E.

Älskade W. Vi pyntar granen. Han vill ha pepparkakor och polkagrisstänger i granen. Inte vad jag hade tänkt.
Men visst får han det.
Det är just det som ger guldkant till stunden. W blir nöjd och sjunger med i favorit julsången. "Tomten jag vill ha en riktig jul" med Måns Zelmerlöv.
Ja jag vet. Men det är nog det jazziga storbands stuket han gillar.
Min lilla Sötnöt.
Sen pyntar han sin egen gran.
Iförd egenhändigt gjord kungakrona.

K orkar inte stå. Smärtan är för stor ikväll. Men sitter ner och hänger glittrande guldstjärnor i granen.
Berömmer barnen. Hur duktiga de är på att göra granen fin.
Och fin. Ja det är han min man.

Det är de stunderna som är viktiga.
De små. Vardagliga.
De som vi delar med dem vi älskar.
Det är de stunderna som i slutändan betyder nått.
De är de stunderna som får mig att le.