Lucia kommer med ljus i hår.
Lyser upp vår mörka vintervärd.
Äter frukost i skenet från fladdrande ljus.
Tänker tankar i hisnande fart.
Det är mycket nu.
Men blicken är stilla och trött.
Snart vaknar barnen.
Njuter av tystnaden ännu en stund.
W har luciafirande i kyrkan idag.
Jag och lite sjuka fröken E åker och tittar.
K är sjukare än så och måste stanna hemma. Tråkigt att han missar ännu en grej. Men som han mår så vet jag att det inte går. Nä det går inte alls.
Det är vackert i kyrkan.
Högtidligt. Fint. Ljust.
Ett stilla sorl i fullsatta bänkar.
Klockorna börjar ringa.
Tystnaden sänker sig över rummet.
Natten går tunga fjät....
Sjungs av tysta barnröster.
Barnen tågar in från förskoleklass till årskurs tre. Det är ett väldigt rött tåg.
Tomtar är överrepresenterade.
Men några lucior. Tärnor. Stjärngossar.
Skymtas här och där.
Den stiligaste stjärngossen.
Min älskade W sjunger med inlevelse och allvarligt min.
Det är inte för utan det börjar bränna bakom ögonlocken.
En stilla tår rinner på min kind.
Jag låter den rinna.
Bryr mig inte om att torka bort den.
Det är så fint.
E är lite missnöjd över att hon inte får vara med och sjunga.
Älskade lilla bestämda tös.
Kvällen kommer och vi klär oss i vit stass alla tre. E, W och jag.
Lucia. Stjärngosse. Tärna.
Vi beger oss ut på luciatåg.
Första anhalt.
Gårdshuset och familjen Karlsson.
Vi sjunger en sång eller två.
Bjuder på pepparkakor.
Sedan åker vi runt byn.
Delar ut julkort. Till vänner och bekanta.
Sista stopp.
Hemma hos mamma och pappa.
Vi kör hela vår repertoar.
Bjuder på lussebullar formade som W.
Precis som det ska va.
Sedan är orken helt slut.
Vi andas ut.
Fikar en stund.
Pepparkaka. Lussebullar. Must.
Ute vräker snön ner.
Ja och det verkar bara komma mer och mer.
Det blev inte som andra år.
Men det blev bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar