Ibland handlar det om att välja spår.
1,8km. 2,5km. 5,0km.
Ibland blir det rätt. Ibland fel.
Om det blir fel.
Finns då två val.
Slutföra loppet efter bästa förmåga.
Vända helt om och välja rätt.
Man lär av sina misstag även om det är den hårda vägen.
Med mjölksyra i varje del av kroppen.
Ibland kan även ett misstag vara välsignat.
När man tittar i backspegeln.
Men det finns något jag önskar att jag gjort mer.
Ropat: Ur spår!
För oftast har jag lagt mig snällt bakom och slutat loppet som tvåa.
Inte för att vinna betyder allt.
Utan mest för att jag inte trott mer på mig själv eller att jag har rätten att ens yttra dessa ord.
Ur spår!
Oftast har jag stannat kvar bakom.
Hejat. Uppmuntrat. Knuffat på.
Kanske inte alltid helt fel.
Kanske ibland helt rätt.
För det handlar inte om att vinna.
Det handlar inte om äran och segerkransen.
Det handlar om modet att våga ta plats.
Säga: Ur spår!
Det modet har jag inte haft.
Kanske detta blir året då jag ropar.
UR SPÅR!
Kanske att jag även nån gång bara knuffar på och hejar eller helt enkelt byter spår.
Ja det enda jag kan lova är att jag ska ställa mig i spåret och åka.
Åka det bästa jag kan och förmår.
Så får vi se om det blir nått.
Ur spår!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar