Allt det vackra...

Det som finns i mitt liv.

Det som finns runt omkring mig.

Ibland blir jag övervädigad.

Överväldigad av allt det vackra.

Tysnaden en tidig morgon.

När man cyklar på fuktig grusväg.

Knaster under hjulen. 

Daggen hänger som diamanter,

 gnistrar i morgonsolen.

Någon enstaka fågel som kvittrar.

Doften av fuktigt gräs.

Frisk, svalkande vind i håret.

Vackert. Sårbart. Underbart.

Det vackra i omtanken från en vän.

När ord inte behövs, man bara vet.

Handen på axeln. Kramen. Blicken.

Det vackra i ett hjärtligt barnskratt.

Bubblande. Kiknande. Härligt.

Tulpaner på köksbordet.

Vackert att titta på.

Vackert för att min man köpte dem

av kärlek till mig.

Mina favorit blommmor.

Vita. Gröna. Skira. Vackra.

Det vackra i min vardag denna vecka.

Min tandlöse son.

Den lossnade äntligen.

Tanden.

Som orsakat så mycket problem.

Tänk att nått så litet.

Kan vara så stort.

Hela familjen var engagerad.

K hotade med att ta till tången om

inte W drog ut den.

Då W mer eller mindre matvägrade.

Ut skulle den.

E grät. Hon tyckte synd om W.

"Pappa inte tången, det får man inte.

Inte ens med den blommiga fina"

Lungnade ord från mamma.

"Pappa skojar"

Barn som pustar ut.

Ett rött gelehjärta.

Dan efter allahjärtansdag.

Blev tandens öde.

Ingen var gladare än W.