Så kan man beskriva vänthallen.
Vänthallen på Umeå universitetssjukhus.
Full av liv. Livsöden. Möten.
Är ett annat sätt att beskriva den.
Sitter. Iakttar. Funderar. Väntar.
Väntar lite till.
Var och varannan springer med take away koppar fyllda med kaffe från Kahls. Andra (som jag) sitter och petar på sina telefoner. Andra läser. Vissa inne i intressanta samtal med någon i stolen bredvid eller i telefon. ( alla samtal är kanske inte så intressanta men det är roligare att tro det)
Fascinerande. Så många människor. Så många livsöden.
Antingen för upptagna med sitt eget eller upptagna med att verka upptagna.
Vissa bara sitter. Tittar. Iakttar. Tänker. Dagdrömmer.
Tankar som virvlar iväg.
Eller som mannen bredvid mig ett "orginal" som häller mynt från den ena handen till den andra om och om igen. Skrammel.
Små surr. Barnskrik. Glada till rop och skratt. Och mitt i allt möts vi människor. Oavsett om vi vill eller inte. En dag som den här.
I vänthallen.
Jag väntar fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar