Löv..

Som löven faller om hösten.
Släpper jag nu greppet.
Det jag hållit så länge.
Krampaktigt. Klängande. Hängande.
Friheten infinner sig.
I samma sekund.
Friden.
Att släppa taget.
Det är en ny tid nu.
En ny säsong.
Jag såg inte själv.
Jag tappade all min färg.
Gulnade. Vissnade .Torkade.
Det tog all min kraft.
Jag fanns nästan inte kvar.
Ja var fanns jag.
Men när man faller till marken.
Förmultnar. Blir till jord.
Dör en liten bit.
Får man chansen.
Chansen till nytt liv.
Att få spira igen.
Börja om på nytt.
Så jag gör som löven.
Jag släpper taget.
Taget om det som varit.
Och sår in i något nytt.