Lyckligt lottad och oväntat besök...

I natt 01:35 stod jag ute på gården.
Blickade upp mot en stjärnklar himmel.
Fascinerades. Förundrades.
Över denna fantastiska skapelse.
Så vackert.
Och där och då slog det mig.
I förd endast nattskjorta och kofta.
I den svala höstnatten.
Så lyckligt lottad jag är.
Med den insikten kunde jag lugnt gå och lägga mig igen.

Om ni nu undrar.
Har det snurrat om för fru Jonsson.
Så kan jag lugnt meddela.
Ja troligen, men det är inget nytt.
Ibland måste man göra saker då man kommer ihåg dem.
Natt eller inte.
Denna gång innefattade det ett par väskor på villovägar.

Ikväll fick min man oväntat besök.
Ett sådant besök som även om jag inte var hemma och missade det hela.
Gör en så glad.
Omtanken. Modet.
Det fina i ett möte.
Fylls av tacksamhet.
En enkel sak.
Som betyder så mycket.
Jag blir alldeles rörd.
En utsträckt hand.
Som vi så gärna tar.

Så allt det fina från idag.
Det tar jag med mig.
Känner mig trött men väldigt glad.