Vardags trassel...

Satt och drack mitt kaffe.
Plötsligt blev insikten väldigt klar.
Dagarna går. De går snabbt.
Veckorna planeras.
Jobb. Skola. Fritidsaktiviteter. Möten.
Sen snurrar det på.
Men det jag helst av allt vill.
Vara med de jag tycker om.
Det hinns knappt med.
Hur tokigt är inte det.
Mina barn växer upp.
Jag missar större delen.
Brukar se filmer ( gillar filmer)
Irritera mig på klyshiga föräldrar som bara inte ser sina barn utan är helt uppe i sitt.
Som den vuxne Peter Pan i Hook.
Idag kom den skrämmande sanningen.
Jag är precis likadan.
Hemska tanke.
Detta är mitt liv. Mina barns liv.
Livet är det som rusar förbi. Hejdlöst.
Det är inte bara en massa scheman som ska passas i hop.
Så här får det inte vara.
Det kan inte vara så här det ska va.
Eller?
Jag är så uppe i planerandet för att få allt att gå ihop att jag inte ens har tid att leka tebjudning med älskade E.
För när jag tänker på idag.
Vilken var den bästa stunden.
Jo läxläsning med barnen och sedan Lusenspel för hela familjen.
Relationer. Så viktiga. Livsgivande.
Dock glad för min insikt.
Det betyder att man kan göra något åt det. Och det ska jag.

Foton på mina två sötnötar.