Synligt...

Hur bra ser jag?

Jag ställde mig den frågan tidigare i veckan.

Kollade synen på 6 åringar.

Pekar på tavlan.

De upprepar vad jag pekar på.

Bokstav för bokstav.

V E D C E F V D V E K F K

Då slog det mig plötsligt.

Hur ser jag egentligen?

Inte så mycket hur bra ser jag.

Utan mer. Hur ser jag på omvärden? Livet i stort.

Finns det plats för det jag med blotta ögat inte kan se?

Vad du med ögat ser. Är inte alltid som det ser ut att vara.

Ibland ser man det man vill se.

Ibland får man se det andra vill att man ska se.

Ibland ser man inte alls, för att man blundar.

Jag kan nog blunda alldeles för hårt ibland.

Ett krampaktigt knipande.

Med tron att, om jag inte ser. Så finns det inte.

Att se.

Att synas.

Att bli sedd.

Är så viktigt.

Jag vill bli bättre på att se.

Att verkligen se.

Även det som inte syns.

Jag tror jag behöver glasögon.

Glasögon för mina inre ögon.

De som ska se det som inte är synligt.

Eller så behöver jag bara öva lite mer.

Frågar man min man behöver jag nog glasögon i största allmänhet.

Med tanke på att jag har lite problem med att läsa vägskyltar.

Jag ser vad det står i samma sekund som vi passerar dem.

Så han är lite rädd för att åka bil med mig.

Men det var en parantes.